Betong under belastning kräver i stort sett alltid någon form av armering, undantaget är vissa enklare konstruktioner, exempelvis mindre gångbanor eller dekorativa ytor, kan ibland gjutas utan armering beroende på belastningskrav, jordart och klimat. När det gäller grundläggningar med platta på mark i bostadshus, kommersiella lokaler eller industrianläggningar är armering dock mycket vanlig som sagt – i de flesta fall direkt avgörande – eftersom betongen då ofta utsätts för större laster och rörelser från mark och temperaturvariationer.
Vi förklarar: Platta på mark?
Platta på mark, ibland kallad markplatta eller betongplatta, är en av de vanligaste grundläggningsmetoderna för bostäder och andra byggnader i Sverige. Metoden går i grunden ut på att man gjuter ett horisontellt betongskikt direkt mot ett avjämnat och packat underlag. Ofta ingår dränerande lager (exempelvis singel eller makadam) och isolering under betongskiktet. Konstruktionen skapar en stabil och relativt jämn fördelning av laster mot marken, vilket fungerar särskilt bra på styva jordar som inte sätter sig alltför mycket.
Jämfört med exempelvis krypgrund och källargrund är platta på mark ett mer kostnadseffektivt och snabbt genomförbart alternativ. Metoden är också energieffektiv om isoleringen placeras rätt, då värmeförlusterna kan begränsas. Samtidigt är det viktigt att ta hänsyn till dränering och fuktskydd, eftersom markfukt annars kan leda till skador på betong och byggnadsmaterial.
Betong som används vid gjutning av platta på mark
I de flesta modernare konstruktioner med platta på mark används standardiserad fabriksbetong som uppfyller nationella och europeiska normer (exempelvis SS-EN 206 i Sverige och Eurokod 2 för dimensionering). Betongkvaliteten väljs i regel utifrån kraven på tryckhållfasthet, frostbeständighet och eventuella krav på slitstyrka. En vanlig kvalitetsklass är C25/30 eller C30/37, vilket innebär en tryckhållfasthet på cirka 25–30 MPa i cylinder och 30–37 MPa i kub. För industrianläggningar eller andra hårt belastade golv kan man gå upp i hållfasthetsklass, eller lägga till slitagebeständiga ytskikt.
Dessutom förekommer fiberförstärkt betong (med stål- eller polypropenfibrer), som komplement eller i vissa fall ersättning för traditionell stålarmering. Fiberförstärkning kan förbättra sprickfördelningen och öka duktiliteten i betongen, men det ersätter inte alltid ett fullständigt armeringsnät vid tunga eller särskilt krävande laster.
Vad innebär armering inom betong och gjutning?
Armering är kortfattat processen där man inför ett dragstarkt material – i regel stålstänger eller ett nät av stål – i betongen för att kompensera för dess relativt låga draghållfasthet. Betong har hög tryckhållfasthet, men är bräcklig i drag. Genom att ”gifta samman” betongens tryckhållfasthet med stålets draghållfasthet får man en komposit som är betydligt mer motståndskraftig mot sprickbildning och deformationer. Stålet måste vara rent, fritt från rost och väl förankrat i betongen för att samverkan ska bli optimal, vilket säkerställs genom riktlinjer i såväl svenska som europeiska konstruktionsregler.
Vid gjutning placerar man armeringen så att den fångar upp de största dragpåkänningarna. Oftast ligger den i övre eller nedre skiktet av konstruktionen, eller i flera skikt om lasten är stor. För platta på mark handlar det ofta om ett eller två armeringsnät som placeras på distanser för att hamna på rätt nivå i den blivande betongplattan.
All betong behöver inte armeras
Alla produkter och konstruktioner i betong behöver inte armeras i samtliga sammanhang. Denna fråga är nära kopplad till belastningar, klimat och krav på beständighet. I vissa enklare fall, till exempel gjutning av små trädgårdsgångar eller icke-bärande dekorativa element, kan man i vissa fall avstå från armering om det bedöms att risken för sprickor är låg. Även fiberarmerad betong kan i viss utsträckning göra konventionell armering överflödig vid enklare konstruktioner.
Däremot blir obearbetad (helt oarmerad) betong känslig för rörelser och sprickbildning, särskilt i klimat med stora temperaturskillnader. För grundläggningar och bärande element i flerfamiljshus, industrilokaler och andra högt belastade projekt är det i princip standard att armera betongen för att undvika sprickor, sättningar eller i värsta fall ras.
Grundläggningar och platta på mark kräver alltid armering
I de allra flesta fall så ska en gjuten markplatta förstärkas med exempelvis armeringsnät. En grundläggning med platta på mark kommer ofta bära hela byggnadens last under många år, möta både vertikala och horisontella krafter och stå emot fuktrörelser samt temperaturskillnader. Armeringen bidrar till att förhindra eller begränsa sprickor i plattan, vilket bibehåller konstruktionens bärförmåga och hindrar fuktskador.
Det finns dock undantag i väldigt små eller lätt belastade byggnader, som friggebodar eller mindre förråd. I vissa sådana projekt kan man gjuta en enkel platta med fiberförstärkt betong och klara sig utan traditionell armering. För professionella byggprojekt som bostadshus, industrihallar och offentliga byggnader är det dock standard att armera platta på mark.
Behöver du hjälp med grundläggning, markarbeten, shacktning, asfaltering och transport? Kontakta då LIP AB för en stabil partner inom stabila grundkonstruktioner och med lång erfarenhet att blicka bak på!
Typ av armering som används
Den vanligaste typen av armering i Sverige är kamstål i form av armeringsnät eller armeringsjärn, ofta i klasser som K500C-T. Stålets räfflade (kamade) yta gör att det fäster ordentligt i betongen. Armeringsjärnen sätts samman i ett rutnät med önskad dimension och avstånd (t.ex. 150–200 mm c/c), beroende på krav som ställs i konstruktionsritningar eller normer.
I vissa fall kan man använda fiberarmerad betong, där stål- eller syntetiska fibrer blandas in i betongen under tillverkningen. De minskar risken för sprickbildning och kan ibland ersätta en del av traditionell stålstängermering, men det beror på dimensioneringskrav och branschpraxis. För speciella ändamål eller extrema miljöer kan rostfri armering eller kompositmaterial vara aktuellt.
Vad används platta på mark till, hur populär är byggmetoden?
Platta på mark är i dag en av de mest utbredda grundläggningsmetoderna för både småhus och större fastigheter. Tekniken används till exempelvis:
– Villor och radhus
– Garage och garagelängor
– Soprum och förrådsutrymmen
– Flervåningshus (i synnerhet då marken är tillräckligt stabil)
– Kommersiella lokaler och kontorsbyggnader
– Industribyggnader och lagerlokaler
Populariteten beror på dess kostnadseffektivitet, enkla utförande och förhållandevis låga underhållsbehov. Metoden lämpar sig dock bäst där marken kan förberedas på ett stabilt sätt och dräneringsförhållandena är gynnsamma. För detta krävs alltid någon form av schaktning, vilket ni får mer information om i vår andra artikel: Vad betyder schaktning?
Betong och stenkonstruktioner förr i tiden
Historiskt sett var stenkonstruktioner och äldre betongblandningar ofta oarmerade. Från antikens Rom användes visserligen en form av betong (opus caementicium), men man saknade tillgång till stålarmering i modern mening. Romarna förlitade sig i stället på valv- och bågkonstruktioner för att leda bort dragkrafter och utnyttja stenens och murbrukets tryckhållfasthet. Det är först från mitten av 1800-talet, i samband med industriella framsteg i ståltillverkning, som den armerade betongen fick sitt genombrott.
I Sverige började man mer allmänt använda armerad betong under tidigt 1900-tal för broar, hamnkonstruktioner och senare bostäder. Stålbalkar och -profiler kunde också gjutas in i massiva bjälklag. Före stålstängers genomslag provade man ibland olika material för att förbättra hållfastheten, bland annat järntråd, fiber eller träribbor, men dessa tidiga försök hade begränsad effekt jämfört med nutidens stålarmering.
I dag finns ett stort kunskapsunderlag och regelverk för hur armering ska dimensioneras, läggas och skyddas mot korrosion. Tack vare modern forskning och standardisering är armerad betong en av de mest pålitliga, kostnadseffektiva och välbeprövade byggnadsteknikerna världen över.
En kort avrundning – armering av platta på mark
Armering av platta på mark är alltså i de flesta fall ett klokt och närmast nödvändigt steg för att garantera hållbarhet och säkerhet i vår nordiska byggtradition. Med kunskap om betongens egenskaper och olika armeringsmetoder kan man ta välgrundade beslut för varje specifikt projekt. Samtidigt visar historien oss att det bakom dagens metoder ligger sekel av teknisk utveckling, där dragstarka material stegvis revolutionerat konstruktioners hållfasthet och livslängd. I slutändan är valet enkelt: när bärighet och beständighet står i fokus blir armering av platta på mark nästan alltid ett givet svar – men för den allra enklaste användningen kan det finnas vissa undantag. Det viktiga är att basera beslutet på projektspecifika krav, rådande normer och inte minst professionell dimensionering.
Tips! Hos Boverket finner ni nyttig info avseende fukt i grundkonstruktioner och inom andra områden såsom väggar, fönster, dörrar, takavvattning och dylikt. Detta är något att tänka på vad gäller gjutning av platta på mark och att ge grunden tillräckligt med tid att torka, innan golvläggning och vidarebygge sker.