Ibland behöver man sanera en tomt och mark innan nya byggprojekt kan ta vid, och vanliga orsaker till detta är att marken i fråga kan ha förorenats av miljöfarliga ämnen som tungmetaller, oljor, kemikalier eller andra restprodukter från industriell verksamhet, tidigare användning av bekämpningsmedel eller olyckshändelser med utsläpp. Förorenad mark innebär inte bara en risk för ekosystemets flora och fauna, utan kan även hota människors hälsa och säkerhet. Med marksanering, även kallat miljösanering, kan man neutralisera, reducera eller helt avlägsna dessa föroreningar. Det är en komplex process som kräver både teknisk expertis, avancerad utrustning och strikt tillsyn från behöriga myndigheter. Resultatet är att marken kan återfå sin funktion, antingen för bebyggelse, jordbruk eller rekreation, och att miljö- och hälsorisker minimeras. Fortsätt läsningen längre ned och lär dig allt väsentligt om sanering av mark och tomt.
Vad innebär marksanering, eller miljösanering som det även kallas?
Marksanering (miljösanering) är en samlingsbenämning på de åtgärder som vidtas för att oskadliggöra eller avlägsna skadliga föroreningar i jord, grundvatten och andra delar av den fysiska miljön. Genom att säkerställa att föroreningarna tas om hand på ett korrekt och hållbart sätt kan man återställa markens ursprungliga eller åtminstone en ekosystemmässigt och hälsomässigt acceptabel nivå. Detta kan inkludera allt från att gräva upp och transportera bort förorenad jord för behandling, till att använda biologiska eller kemiska metoder direkt i marken för att omvandla farliga ämnen till mindre skadliga komponenter. Syftet är alltid att minska miljöpåverkan och skydda kommande generationers möjligheter till hälsosam markanvändning.
Då krävs det att marken saneras
Sanering av mark blir nödvändig när marken överstiger vissa, av myndigheter fastställda riktvärden för tillåtna halter av föroreningar. Detta inträffar ofta i områden där tung industri, kemisk produktion, träimpregnering, verkstadsindustri, gruvor, avfallsdeponier eller oljedepåer tidigare funnits. Även markområden som använts inom jordbruk, där äldre kemiska bekämpningsmedel lagrats eller spridits, kan vara i behov av sanering. Ofta kommer behovet fram i samband med byggprojekt, detaljplanering eller vid fastighetstransaktioner, då markundersökningar genomförs för att säkerställa att marken är lämplig för den framtida användningen.
Vad räknas som förorenad mark?
Förorenad mark definieras som jord, berggrund eller grundvatten som innehåller ämnen i halter eller koncentrationer högre än vad som anses naturligt, acceptabelt eller miljömässigt och hälsomässigt säkert. Dessa föroreningar kan vara organiska, såsom lösningsmedel, polyaromatiska kolväten (PAH) eller PCB, eller oorganiska, exempelvis arsenik, bly eller kadmium. Långvarig och omfattande mänsklig verksamhet har lett till att många områden i Sverige och världen över bär spår av tidigare industriella epoker. Naturvårdsverket och andra expertorgan har tagit fram riktvärden som anger när halterna är så pass höga att åtgärder krävs.
Såhär går marksanering till
En marksanering inleds nästan alltid med en omfattande miljöteknisk markundersökning. Stegvis kartlägger man markens föroreningssituation genom att ta jord- och grundvattenprover för laboratorieanalys. När föroreningarnas omfattning, typ och spridning fastställts, upprättas en saneringsplan. Denna plan tar hänsyn till hur marken ska användas i framtiden, vilka metoder och tekniker som är mest lämpliga, hur lång tid saneringen kan ta samt budgetmässiga och juridiska aspekter.
Efter godkänd planering vidtar själva saneringen, som kan omfatta schaktning av förorenad jord, behandling på plats (in situ) eller i vissa fall transport av jord till särskilda anläggningar för avskiljning och rening, dvs. rening på annat hål (ex situ). Slutligen görs en uppföljning med nya provtagningar för att bekräfta att åtgärderna gett önskat resultat.
I vissa fall kan en sanering med metoden schaktning lösas direkt på plats, då kommer en siktskopa väl till pass vilket finns till såväl grävmaskin som hjullastare. Dessa smarta sorteringsskopor, som du hittar du hos ALLU.net, gör det möjligt att snabbt och effektivt sikta materialet på byggarbetsplatsen.
Metoder som används vid miljösanering
Det finns en rad tekniker och metoder för marksanering, och vad som är bäst beror på typen av förorening, markförhållandena och projektets omfattning. Exempel på metoder kan vara:
Grävsanering (ex situ)
Man schaktar upp den förorenade jorden och transporterar den till en anläggning där den renas genom t.ex. jordtvättning eller termisk behandling.
Bioremediering (in situ eller ex situ)
Naturliga mikroorganismer stimuleras för att bryta ner organiska föroreningar. Detta kan ske direkt i marken eller i en separat behandlingsanläggning.
Kemisk oxidation/reduktion (in situ)
Kemikalier injiceras för att omvandla föroreningar till mindre farliga ämnen.
Termisk behandling (in situ)
Markvärmebehandling där föroreningar avdunstas eller bryts ned genom förhöjd temperatur.
Solidifiering/stabilisering
Föroreningarna binds kemiskt i en fast matris som minskar ämnenas spridningsförmåga och giftighet.
Notis: Ex situ = bortforsling | In situ = på plats.
Den valda metoden kombineras ofta med kompletterande tekniker för att uppnå bästa möjliga reningsresultat.
Maskiner för att klara av jobbet
Vilka maskiner och utrustning som fungerar till marksanering beror på metoden och förhållanden. Vanliga inslag är grävmaskiner, schaktmaskiner och hjullastare för att hantera och transportera förorenad jord. Både hjullastare och grävmaskin kan dessutom utrustas med sorteringsskopa för att sikta material direkt på plats. Vid behov används borrigg för provtagning och injektion av kemiska reagenser, liksom pumpar för att avlägsna och rena förorenat grundvatten. Jordtvätts- och siktanläggningar kan användas för att separera partiklar och avskilja föroreningar, medan särskild termisk utrustning, som in situ-värmestavar, kan krävas för termiska behandlingsmetoder. I vissa fall används också mobila laboratorier för att snabbt kunna analysera jordprover på plats och därmed justera saneringsstrategin i realtid.
Vad kostar det att sanera mark?
Kostnaden för marksanering varierar avsevärt beroende på föroreningens typ, omfattning, djup, markförhållanden samt vilken teknik som väljs. Lite mindre saneringsprojekt, som innebär att schakta upp några ton förorenad jord och behandla den ex situ, kan röra sig om hundratusentals kronor. Stora, komplexa saneringar, exempelvis i före detta industriområden med omfattande föroreningar, kan kosta tiotals miljoner kronor eller mer. Kostnadsberäkningen inkluderas ofta redan på planeringsstadiet, där även risken för oväntade komplikationer bedöms.
Vem betalar och är ansvarig för saneringen?
Enligt svensk lagstiftning, främst reglerad under Miljöbalken, gäller principen att förorenaren betalar. Den som orsakat föroreningen är skyldig att bekosta åtgärderna. Om den ansvariga verksamhetsutövaren inte längre finns eller kan spåras, kan ansvaret övergå till fastighetsägaren eller, i vissa fall, staten genom Länsstyrelsen. Det är alltså viktigt vid fastighetsköp att undersöka eventuella miljörisker i förväg. I praktiken kan kostnader och ansvar även fördelas mellan flera parter, beroende på avtal, tidigare verksamhetsutövares roll samt rättsliga processer.
Om marken inte går att sanera
I de flesta fall finns möjligheter att sanera, men ibland är föroreningsgraden eller typen av förorening så svårhanterlig att en fullständig sanering inte är tekniskt eller ekonomiskt rimlig. I dessa situationer kan man välja att innesluta föroreningarna på plats genom inkapsling eller täckning, för att hindra spridning och skydda människor och miljö. Detta kan handla om att bygga tätskikt, exempelvis geotextilmembran, ovanför den förorenade zonen eller stabilisera marken kemiskt så att föroreningarna inte förflyttar sig. I vissa fall kan omklassificering av markens användning bli aktuell, till exempel genom att förbjuda bostadsbebyggelse och istället tillåta industriell verksamhet där mänsklig kontakt med marken är minimal.
Tillbakablick – då började man med marksanering
Organiserad marksanering, i den mening vi talar om idag, började få genomslag i Sverige och internationellt under andra halvan av 1900-talet. Detta hänger samman med ökad miljömedvetenhet, skärpta miljölagar och ett växande intresse för hållbar markanvändning. Framväxten av Miljöbalken (1999) i Sverige, som ersatte äldre miljöskyddslagstiftning, lade grunden för ett mer systematiskt och rättsligt förankrat saneringsarbete. På internationell nivå har exempelvis det så kallade Superfund-programmet i USA (startat 1980) och liknande initiativ i Europa inspirerat utvecklingen av tekniker, riktlinjer och praxis inom området.
Vilka tillsynsmyndigheter hanterar området miljösanering?
I Sverige är det främst Naturvårdsverket som ansvarar för att ta fram nationella riktlinjer och stödja arbete med efterbehandling av förorenade områden. Tillsynen utförs sedan ofta av Länsstyrelserna och kommunernas miljöförvaltningar, som övervakar och följer upp att miljöbalkens krav uppfylls. Mark- och miljödomstolarna kan pröva tvister och överklaganden rörande saneringsbeslut. Vid mer omfattande projekt kan samråd ske med andra myndigheter, forskningsinstitut och expertorganisationer som Sveriges geologiska undersökning (SGU) eller Statens geotekniska institut (SGI).
Vi summerar – detta är marksanering
Marksanering, eller miljösanering (kärt barn har många namn), är en avancerad process där förorenade områden undersöks, bedöms och åtgärdas för att minska miljö- och hälsorisker. Saneringen kan involvera allt från bortforsling och behandling av kontaminerad jord till avancerade in situ-metoder som bioremediering eller kemisk oxidation. Olika maskiner och tekniska anläggningar används beroende på metod och föroreningens art. Ansvarsfördelning sker enligt principen att förorenaren betalar, och myndigheter som Naturvårdsverket, Länsstyrelser och kommunala miljöförvaltningar säkerställer att gällande lagstiftning och riktlinjer följs. När föroreningsgraden är alltför hög, eller metoderna otillräckliga, kan man behöva innesluta eller begränsa föroreningarna snarare än att helt eliminera dem. Sedan mitten av 1900-talet har marksanering etablerats som en viktig åtgärd för att säkra en långsiktig och hållbar markanvändning, främja en sund livsmiljö och trygga framtida generationers tillgång till ren jord och friskt vatten.